På midsommarafton hoppade ännu en person framför tåget, bara några meter från vårat hus, fast på andra sidan av spåret.
En kille som heter Allan och var 16år. =(
Tycker att det är så fruktansvärt hemskt och bara tanken på att dom VÅGADE gör att man förstår hur illa det måste ha varit.
Kommunen har satt upp stängsel på den plats där denna killen hade hoppat, just för att försvåra att sånt här ska hända. Men till vilken nytta? Har man bestämt sig så har man och ett stängsel stoppar en INTE.
Massa blommor, ljus, kort, dikter, brev och nallar precis överallt.
Jag har inte sett detta förens idag då jag och Filip brukar ta en annan väg till affären. Men vi hade varit och lekt i Eskilsparken och tog sedan en lite längre promenad till affären.
Ser när jag går på trottoaren en bit bort att det hänger en massa färska blommor och att det var lite folk där som stod och läste.
Tänkte att det kanske var ett år sedan som någon av dom hoppade och att man ville lägga en blomma till minne.
Nyfiken som jag är går jag förbi påväg hem från affären och det sitter en kvinna i 50-60års åldern med en näsduk och gråter.
Går fram och kollar och kvinnan börjar prata lite smått.
Hon var en anhörig till pojken, fattade inte om hon var farmor eller mormor, men det spelar ingen roll.
Killen var iallafall 16år och hade hoppat på midsommarafton på förnatten till Midsommardagen..
Anhöriga förstod inte varför han hade hoppat, han hade alltid varit glad och omtyckt m.m och dom hade inte märkt att han hade mått dåligt. Men vem kan inte sätta upp en glad fasad om det skulle behövas?
Jag tycker att det är så fruktansvärt otäckt, hur länge kommer det dröja innan det blir ett nytt "offer"?
1 kommentar:
Det va så ändå.. jag hörde tåget tuta högt, tvärbromsa och så en dov duns. Vilket elände..:(
Skicka en kommentar