Torsdag!

Idag blir det dagis för Filles del på förmiddagen fram till kl 14, och en annan ska passa på att göra som jag brukar göra. Plocka lite här hemma innan det är dags att göra JUST INGENTING ;) *AH*

Så skönt de få timmarna som Fille är på dagis varje dag och han är överlycklig över att få gå dit.

Igår när jag kom för att hämta Filip, stannade fröken mig och skulle berätta:

-Åh, Filip han är så himla go och väldigt omtänksam mot alla barnen på dagis, både mot barnen på hans avdelning och andra barn också självklart.

Hon berättade sen vidare att det finns en pojke på en annan avdelning som har extra resurspersonal för att dom ska kunna ta hand om han på bästa möjliga sätt. Just igår så var denna pojken väldigt ledsen ute på gården och satt och grät osv. Filip går fram till denna pojken som inte kan prata utan är stum, och hukar sig ner och klappar honom på huvudet. Filip börjar prata med honom.
-Varför är du ledsen?! Varför gråter du?! Vill du leka med mig?!
*smack* Filip åker på värsta högern över ansikten, vilket är tydligen den här pojkens sätt att tala om att han vill vara i fred.
Hans resurspersonal ser hela händelsen och blir tydligen riktigt arg på denna pojken, och Filip var ju självklart chockad men började inte gråta.

Den andra fröken satte Filip i sitt knä och försökte förklara på bästa möjliga sätt för en 4åring att pojken inte kunde prata. Hon måste ha fått till det på ett väldigt bra sätt för Filip pratade om den här händelsen när vi kom hem, och han lät så himla klok och berättade precis hur denna pojken hade det..

Fast man blir ju självklart ledsen när man hör att sin son är så omtänksam mot alla andra och vill inte att någon ska vara ledsen, så åker han på en rakhöger. Det måste ju även finnas ett annat sätt att lära denna pojken att kunna visa att han vill vara ifred istället för att gå runt och ge örfilar..