Nu står Oskar till och från utan stöd.
Han lixom glömmer bort att han står upp och släppt taget för att undersöka någonting, men när han kommer på sig blir han lite rädd och sätter sig ner. Mammas "lilla" kille <3
Tiden verkligen rusar iväg och jag börjar få lite smått ångest av att månaderna rusar iväg och jag snart är åter på jobb!

Gäller att ligga i och försöka hitta någonting nytt. Har ju varit borta från Ekebo över ett år och jag känner att jag skulle passa på att försöka hitta något nytt, annars kommer jag säkert vara kvar på Ekebo i många år till.

Hoppas att det dyker upp någonting innan November.

Nu vaknade Oskar så detta vart bara ett liten kortis!